Home

PÅVEN I BUDDHAS FOTSPOR

Av Christian Lindtner, dr. phil.

Den resa som påven Johannes Paulus II nyligen företog till det Heliga landet var inte en alldeles vanlig resa. Den var tänkt som en vallfärd i Jesu fotspår. Sankt Petri 264de efterträdare kom på sin pilgrimsresa först till Bethlehem, dår åskådarna kunde se honom knäböja i Födselskyrkan, den plats där Jungfru Maria enligt en något sen tradition födde sitt barn. Efter ett upphåll i Jerusalem med besök i Holocaust-museets minnessal (Yad Vashem) gick turen til Galiléen, till "Saligheternas berg", egentligen en låg kulle näre Gennesaretsjön. Här skall Jesus ha hållit sin Bergspredikan. På lördagen, den 29 mars 2000, besökte påven Nasaret, den stad där Jesus skall ha vuxit upp - allt enligt evangelierna, vår enda källa. Den 80-årige påven avslutade sin pilgrimsresa i Jerusalem, den stad i vars utkant Jesus avslutade sin färd på jorden - i varje fall för en tid fremåt.

En av de många saker som måste förvåna varje kritisk läsare av evangelierna är den påfallande, nästen systematiska, oklarhet som råder i fråga om uppgifter om tider och platser. Måanga forskare anser att berättelsen om Jesu födelse i Bethlehem är allenast en myt. Om Jesus alls har hållit sin så kallade Bergspredikan och var han i så fall höll den år också tämligen osäkert. Markus nämner det inte alls, och Lukas förlägger den i en helt annan form till "ett ställe på slätten". Var det gamla Nasaret - eller Nazara - egentligen låg vet man inte heller. Den tanken har också framförts att det kanske var Kafarnaum snarare än Nasaret som var Jesu fädernestad och centrum för hans verksamhet. Men också här kommer man i tvivelsmål. Matteus 4:13 säger uttryckligen att Kafarnaum låg vid havet. Men enligt kartan finns det inget Kafarnaum (eller liknande) vid havet. För att få texten att stämma med karten har t.o.m. den svenska bibelkommissionen manipulerat med den grekiska grundtexten och år 1999 uttryckligen godkänt en svensk bibeltext enligt vilken Kafarnaum "ligger vid sjön" (dvs. Gennesaretsjön där nuv. staden Kefar Nahum faktiskt ligger). När man så till slut kommer fram till Golgota visar det sig att även denna plats egentligen är okänd. Traditionen att Jesus blev korsfäst och begravd på den plats i nordvästra Jerusalem där Gravkyrkan nu ligger, den traditionen går inte längre tillbaka än till kejsar Konstantin den stores tid (280-337).

Liknande osäkerhet råder märkligt nog också i fråga om nästan alla andra ortsangivelser i evangeliernas skildring av Jesu liv och vandringar.

Något som borde fövåna en modern religionsstuderande år de påfallande överensstämmelserna mellen den ovannämnda serien av orter å ena sidan och de platser som anknyter til Buddhas liv och vandringar å den andra.

Inom buddhismen framhävs särsklit de fyra viktigaste vallfartsorter som en from pilgrim bör besöka.

Den första er Lumbinî, den ort där drottning Mâyâ födde Buddha, precis som "jungfru" Maria födde Jesus i Bethlehem. Lumbinî är en historisk ort som återupptäcktes år 1895. För bara fem år sedan blottade utgrävningarna en sten från kung Asokas tid (272-236 "f.Kr.") som markerade den exakta platsen.

Lumbinî ligger i södra Nepal, inte långt fråan Buddhas fädernestad, Kapilavastu. I kristen kunst finns bilder av Jesu födelse som verkar vara repliker av tavlor föreställande drottning Mâyâ med Buddhabarnet (bodhisattva). Kapila-vastu var centrum för Buddhas verksamhet precis som Kafar-naum vara det för Jesus. När Buddha besökte Kapilavastu uppehöll han sig gärna strax utanför staden, i parken Nyagrodha. Kafarnaum och Nasaret spelar samma roll i Jesu liv som Kapilavastu och Nyagrodha i Buddhas liv.

Den andra buddhistiska vallfartsorten är Bodh(a) Gayâ, den plats där Buddha uppnådde Uppvaknandet (bodhi). Något helt motsvarande har inte berättats om Jesus. Och ändå visar det sig i den buddhistiska skriften "De fire Forsamlinger" (dansk översättning publicerad i Hînayâna. Den tidlige indiske buddhisme, Spektrum forlag, København 1998, sid. 18-59) att det förefaller som om denna händelse i Buddhas liv motsvaras av tre episoder hos evangelisterna. I berättelserna om Jesu dop, om hans "lovprisning" (Matt. 11:25-30) och "Jesus förklaring" på "Härlighetens berg" (Matt. 17:1-13) finner den uppmärksamme läsaren delvis ordagranna översättningar av den buddhistiska texten. Det är tankeväckande! Den tredje vallfartsorten är djurparken utanför Benares. Här höll Buddha sin första stora predikan precis som Jesus höll sin Bergspredikan. Båda talade om "rättfärdighet" (sanskrit dharma, gr. dikaiosynê). Det kom folk fråan fem områden för att lyssna på Jesus och det var fem lärjungar som lyssnade på Buddha. Osäkerheten om platsen och historiciteten antyder att Jesu första predikan kanske inte bygger på en historisk händelse i Palestina utan snarare på vad som en gåang skedde i Benares.

Buddhismens fjärde vallfartsort är Kusinagarî den ort där Buddha dog. I närheten av Kusinagarî ligger Ku-kus-tâ (eller Ku-kut-thâ). Här blev Buddha två gånger erbjuden något att dricka. Först avböjde han - vattnet var grumligt - andra gåangen var det rent och då drack han. Två gåanger erbjuds Jesus något att dricka (Matt. 27:34, 27:48). Först avböjer han - drycken var blandad med galla - andra gången tar han emot. Den okända lokaliteten Gol-go-ta påminner på flera sätt om Ku-kus-tâ.

Buddha och Jesus dör på samma klockslag, mellan klockan tolv och tre, Buddha på natten och Jesus på dagen! Buddha dör alltså medan det er mörkt - av naturliga skäl. Då Jesus dör sägs det också vara mörkt i hela landet (Matt. 27:45) - dock inta av naturliga orsaker.

Det är en naraliggande hypotes att evangelisterna helt enkelt har kopierat delar av det buddhistiska evangeliet.

Hypotesen styrks av det fortsatta händelseföloppet enligt Nye Testamentet. Beskrivningen af Jesu gravläggning och uppståandelse återfinnes nästan ordagrant i det buddhistiska evangeliet. Paulus säger att Jesus sedan visade sig för mer än femhundra bröder (1 Kor. 15:6) och i den buddhistiska texten talas om femhundra munkar som vittnar om Buddhas kremering. De såg Herrens lekamen gå upp till himlen - i rök. Därmed sås tvivel om historiciteten av Jesu uppståndelse. Tvivlet blir inte mindre av att episoden om de två lärjungarnas möte med Jesus på väg till Emmaus (Luk. 24:13-35) så tydligt bygger på en motsvarande skildring med samma händelsesförlopp i Mahâparinirvânasûtra. Den ena lärjungen heter här Kâs-ya-pas medan Lukas kallar honom Kle-o-pas. Att "Jesus" här är "återupplivad" är motsvarande till sanskrit â-jî-vi-ka, lat. redivivus: "återupplivad".

Berättelsen om Jesu uppståndelse kan alltså helt föras tillbaka till vittnesbörd fråan de buddhistiska texterna.

De buddhistiska texter som jeg här har henvisat till, har vad gäller store delar blivit någorlunda tillgängliga först efter andra världskriget. Att den epokgörande kunskap som finns i dem ännu inte kommit till offentligheten, beror bl.a. på de myckt stora språkliga hinder som först måste övervinnas. (På universiteten undervisas nu endast på elementär nivå, i den mån det alls förekommer, och detta er hält otillräckligt för de tvärvetenskapliga studier som det här är fråga om.) Det rör sig fremför allt om texter som tyska upptäcktsresande hittade i Turfan vid Sidenvägen i början av förra seklet. Flera av dessa texter har numera publicerats av den tyske filologen Ernst Waldschmidt som dog år 1985. För det mesta är texterna ganska fragmentariska. Nårga av dem existerar dock alltjämt också i gamla tibetanska och kinesiska översättningar. Genom en omnsorgsfull och mycket tidskrävande jämförelse mellean dessa skrifter och annat material hållar man nu på att lyckas med att åstadkomma solida moderna utgåvor av det buddhistiska evangeliet. En ordbok till dessa texter är sedan 1973 under utgivning av Vetenskapsakademin i Göttingen (Sanskrit Wörterbuch der buddhistischen Texte aus den Turfan-Funden). Ett fortsatt studium av dessa spännande texter medför ytterligare överraskningar. Det är uppenbarligen inte bara buddhismens vallfartsorter som verkar ha satt spår i Nya Testamentets evangelier. Detsamma gäller flera mindre lokaliteter och även vissa personer.

Av Buddhas tolv lärjungar återfinns flera bland Jesu tolv lärjungar. Den främste bland dessa senare är Simon Petrus. Den förste i raden av Buddhas lärjungar heter Sâri Putras. Namnlikheten är påfallande. Vad evangelierna berättar om Simon Petrus är i många fall detsamma som det buddhistiska evangeliet berättar om Sâri Putras - eller om någon av Buddhas övriga lärjungar.

Bland kvinnorna i Buddhas liv spelar kurtisanen Amra-pâli Ganikâ precis samma roll som Maria från Magdala (originalets Maria Magdalena) spelar i Jesu liv.

Vi erinrar oss t.ex. fallet med balsamoljan i Betania (Matt. 26:6-13, Mark. 14:3-9). Då Jesus låg till bords hos Simon den spetälske kom en kvinna med en flaska dyrbar äkte (indisk) nardusbalsam. Hon bröt upp flakan och hällde ut alltsammans över hans huvud. Berättelsen - som för övrigt inte saknar en viss komik - är delvis en ordagrann översättning av den buddhistiska texten. Detta är helt uppenbart för envar som kan jâmföra originalet på sanskrit med den aktuella grekiska texten.

Nästan allt som för övrigt säges om Maria fråan Magdala kan föras tillbaka på den förnäma indiska kurtisanen Amra-pâli Ganikâ. En av evangeliernas gåtfulla lokaliteter är Magadan, som endast är omnämnd av Matteus (15:39). Fantasfulla teologer har gissat att det är ett avskrivnnigsfel för Magdala. Man har vidare hänfört det grekiska namnet "Magdalena" til dette samma Magdala och Maria Magdalena heter numera enbart Maria från Magdala överallt i den svenska bibeln.

Men genom studiet av de buddhistiska texterna får också det gåtfulla Magadan sin förklaring. Magadan var helt ursprungligen det Magadha, varifrån Buddha vandrade på sin sista resa til Kusinagarî. På vägen mötte han Amra-pâli Ginikâ, hun som blev transponerad til Maria Magdalena, precis som Kusinagarî blev överförd och omgjord till Jerusalem.

Från det tilfälla da Jesus gick ombord på en bår och kom till trakten av Magadan (enl. Matteus) eller Dalmanuta (enl. Markus) kan det följande händelsesförloppet i evangelierna spåras nästen punkt för punkt i den ursprungliga buddhistiska texten (Mahâparinirvânasûtra). Första punkten bestod just i att Buddha for över floden Ganges med sina lärjungar i en båt.

Här har jag endast givit några valda exempel på hur de buddhistiska handskriftsfynden tyder på att flera av de platser, händelser och personer, som man i nära 2000 år troskyldigt och aningslöst har förbundits med Jesu liv og lära, ur källkritisk synpunkt snarare kan anses höra hemma i Indien.

Självfallet blir en närmare utredning av dessa anmärkningsvärda beröringspunkter en uoerhört viktig uppgift för fremtida forskning. Det handlar ju om kristendomens själva grundvalar. Men redan nu vågar jag, med stöd av de nya, epokgörande handskriftsfynden, lugnt fastslå följande:

Hade påven Johannes Paulus II i stället företagit sin pilgrimsresa till Indien och Nepal, från Lumbinî över Kapilavastu, Nyagrodha, Benares och Magadha till Kusinagarî, så hade man med större rätt kunnat hävda att Petri efterträdare hade följt i Jesu (altså Buddhas) ursprungliga fotspår. I Lumbinî hade han sett det ursprungliga Bethlehem, i Kapilavastu Kafarnaum och i Nyagrodha Nasaret. I Benares hade han kunnat lyssna till den sanna Bergspredikan och i Kukustâ vid Kusinagarî hade han träffat på det verkliga Golgota.